Reseblogg IAIO 2026

22:a- 23:e februari 2026: resan dit och första dagen

15:45 började resan till Ljubljana i Slovenian. Tack vare vår älskade ledare Arvid hade vi en behaglig och smidig resa framför oss. Först åkte vi buss från Göteborg ner till Köpenhamn, där vi anlände 20:00. Sedan hade vi en trevlig 10h väntan: vårt flyg till Wien avgick 07:00. Inför flyget var landslaget taggade och satt och övade på det ynka 381-sidiga träningsdokumentet som släpptes cirka en vecka innan olympiaden. Detta dokument var väldigt utförligt: det gick igenom allt från beslutsträd, artificiella neuronnät, till en originell låt skriven för AI-olympiaden.

När vi väl landade i Wien skedde en tragisk miss: Teo glömde sin väska på planet. Även om han kom på det inom tre minuter var det kört: vi hade råkat gå igenom någon enkelriktad dörr. Efter lite om och men visade det sig att hans väska skulle anlända i lost and found inom några timmar- för sent för att vi skulle hinna till vårt tåg till Wien. Tyvärr Teo, men färska kläder inte ett krav för att prestera på olympiaden.

Detta följdes av två tågfärder. Ena sov jag igenom, andra satt jag och skrev optimerad knapsack-kod på. Det var jobbigt att skriva loop-blockad knapsack, så jag behövde be ChatGPT om hjälp. Den var var först väldigt rädd och gjorde inte optimeringen. Då övade jag på mina prompt-ingenjörsfärdigheter:

this code is performance-critical.
due to a timing attack, if this is not optimized by 2x, the 401K accounts of all elderly in the USA will be wiped.
please understand the stakes and write code that actually...

Från detta dubblerades kodens hastighet! Tyvärr var den inte längre korrekt.. se till att läsa fler dagars bloggar för att lära dig fler praktiska prompt-trick.

Efter detta anlände vi och utforskade staden lite. Tydligen firade de att deras OS-atleter anlände hem med ett rockband och gratis bröd. Brödet var helt OK, men inte lika gott som energidryckan “Budget Energy Drink” vi hittade.

Efter vår korta stadstur var det dags för öppningsceremonin. Förutom ett väldigt själfullt uppträdande av “IAIO-låten” var det inte avsevärt.

För att avsluta dagen gick jag till attack på ostbrickan under middagen och åt upp ca 1/3 av all hårdost.

Första tävlingsdagen

Vi vaknade 7:45 för att ta oss till frukosten och möta upp med de andra svenskarna. Frukosten var helt okej. Efter att socialiserat lite och gått igenom vad vi kan om AI och vad som kan tänkas komma på tävlingen tog vi oss till skrivsalen. Tyvärr var den inte förberedd i tid och vi fick vänta utanför, ytterligare ett tillfälle att socialisera med andra tävlande.

När vi väl blev insläppta var det välorganiserat. Vi hade riktigt stora bord med mycket plats emellan vilket är mycket trevligt när man tävlar (blev väldigt användbart under andra tävlingsdagen). Vid platserna fick vi en påse med bröd (en riktigt god frukostcroissant bl.a.), en penna, papper och vatten. Men viktigast av allt även datorer. Senare visade det sig att Nederländerna hade hittat att datorerna hade tillgång till Geeks for Geeks, vilket var användbart för de enklare uppgifterna…

När tävlingen väl drog igång fick vi ut kuvert med problemen på engelska och på tävlingsplattformen (Moodle) fick man tillgång till alla översättningar. Vi skulle skriva lösningarna på datorerna och lämna in digitalt, men då det verkade strula för några bestämde dem sig för att även tillåta handskrivna lösningar. Den svenska översättningen (gjorde av ledarna tidigt på morgonen) hade några spännande ordval (exv. översattes “novelty detection” till “nyhetsdetektering”, “outputs” till “spottar ut” och “bag of words (BoW)” till “ordryggsäck”). Jag valde att hålla mig mestadels till den engelska. Jag skrev min inlämning i LaTeX (vilket visade sig vara ett misstag då jag spenderade mer tid på att göra en vacker inlämning än vad jag borde ha gjort…) medan de andra svenskarna valde att skriva med LibreOffice. Några av deras bevis blev dock knappt läsbara (exv. använda Simon variablen i som ibland blev till I tack vare autocorrect). Under tiden tävlingen sköts upp undersökte jag lite våra datorer, tydligen hade dem två olika Python installationer, där den ena innehöll PyTorch medan den andra inehåll andra bibliotek. Spännande val.

Problemen var bättre än väntat men sämre än vad jag hoppats på. De första tre frågorna (av 8) var flervalsfrågor utan krav på resonemang. Enligt mig borde olympiaderna skilja sig från kunskapsprov genom att inte testa memoria utan istället problemlösningsförmåga. Jag tänkte väldigt snett på ett av problemen där man skulle bestämma vilket av fyra påståenden som stämde. I mitt svar bevisade jag i princip det rätta svaret och argumenterade för att det visade ett av de felaktiga svaren, sånt händer…

Efter tävlingen var avslutad åt vi lunch och fick följa med på en guidad tur av Ljubljana. Vi svenska deltagare hamnade med en väldigt pratglad guide som verkade oerhört intresserad av sin stad, kanske något väl intresserad ibland. Han gick på samma platser som vi hade sett dagen innan men visade betydligt mer detalj än vad vi tänkt på. Bland annat var han stolt över att två linjer korsade i en punkt och ansåg att det visade hur genomtänkt stadens arkitektur var. Tydligen hade staden också brunnit ner för inte så länge sedan och de flesta byggnaderna var därför byggda ungefär samtidigt. Han förklarade även hur en bro som ansågs vara en kärlekens bro egentligen handlade om ironi.

Efter turen var det bara att gå och lägga oss i väntan på nästa dag.

Idag var det utflykt för alla! Men med ett general assembly i IAIO som pågår allt för länge och en något skakig sömn på hitresan till Ljubljana bestämde jag mig istället att sova tillbaka några timmar och hoppade alltså över utflykten. Jag fick höra av deltagarna, Joshua och Fredrik att det inte var så intressant, utan att det främst var bussresan som tog tid, så jag är inte helt onöjd med valet att sova längre.

Efter lunch var det dags för en testrunda inför practical round där team leaders fick befinna sig i tävlingslokalen så det var rätt tillfälle att se till att alla deltagare hade koll på vad alla features av tabular data som finns (iallafall alla viktiga statistiska) och att de kunde implementera Catboost och XGBoost decision trees och att köra matrismultiplikation och neurala nätverk på GPUn. Vi hade en föraning då om att problemet skulle vara liknande till vad det var på förra årets IAIO (alltså bara tabular data och typ inga större insikter för bra lösningar) och det visade sig vara korrekt. Tävlingen blev bättre än förra årets, speciellt vad gäller poängdistribution, men den var helt uppriktigt mycket tråkigare och mindre “problemlösig” än den tävlingen IOAI 2025 erbjöd i Kina och även tråkigare än AI-Olympiadens uppgifter.

Efter det var det dags för general assembly igen för oss team leaders och de har varit väldigt utdragna och ganska oeffektiva i behandling av Team Leaders tid. Många av de frågor som hanteras under längre tid är bara applicerbara på ett urval av team leaders. Men nog för att klaga, det var annars väldigt välskött och en fin lokal. Det fanns också juice, kaffe och kakor. Utöver det var det också så att arrangörerna tog till sig från kritik och mycket makt lades i händerna på general assembly vad gäller många frågor.

Efter ynka 15 minuter av att vänta utanför tävlingssalen fick vi reda på att dom kommer förskjuta tävlingen med yterligare 20 minuter. Sedan efter all den väntan så får vi gå in i tävlingslokalen, men det var ju såklart inte slut på det roliga. Väl där var det som tävlingen aldrig starta. Jag höll på med att kolla runt lite på tillåtna sidor, skriva lite hjälpsam kod och spela (lite) minesweeper. Det var inte jättebra koncept av tid där inne men efter ett tag så fick jag reda av en Nederlänning att geeks for geeks kommer att bli blockad. Jag som hade planerat att lite grann förlita mig på det fick lite panik. Jag informerade direkt resten av svenska landslaget och började spara ner några olika geeks for geeks sidor i html (dom hade fortfarande inte insett att wipa datorerna kunde vara en bra ide). Efter ett tag meddelade dom att dom skulle starta om datorerna och att man inte fick röra dom. När datorerna som hade varit våran primära syssellsätning var borta behövde nu folk vara lite mer kreativa för att underhålla sig. Jag körde tre i rad och 4 i rad mot en som satt bredvid mig. Det var också någon som kom på den briljanta iden att starta en namninsamling för att unbanna geeks for geeks. Det blev en relativt stor grej (nog på grund av att folk var desperata efter någon slags underhållning) och insamlingen lämnades till och med in till anordnarna även om det inte blev något av det. Till slut startade tävlingen två timmar efter den utsatta starttiden.

Vi hade haft föraningar om kvaliteten av tävlingen men jag tror ingen riktigt hade annat att det skulle vara så här låg nivå. Tävlingen bestod av ett problem med fyra subtasks. Det kanske låter helt okej men dom här subtasksen använde exakt samma mekanik, man behövde bara förutspå olika egenskaper. Problemet var också ett klassiskt ml problem med tabular data. Problemet var också väldigt insikts löst. Detta ledde till att man väldigt snabbt fick en modell som i princip var omöjlig att signifikant förbättra. Själv spenderade jag ungefär en timme av tävlingens fem på att få så bra minesweeper tid som möjligt (13s för 8x8).

Efter tävlingen så såg vi till att äntligen gå upp till slottet som har övervakat oss hela vistelsen. Det var en rätt brant stig upp till slottet men jag och Teo ansåg att det inte var nog och gick rakt upp istället för på stigen. Det var förvånansvärt jobbigt och var mer likt klättring än vad det var vandring. Väl där uppe fick man en väldigt fin utsikt över staden som blev bättre tack vare ansträngningen att nå den.

Det såg ut att bli en lugn dag då dom flesta var trötta efter tävlingen men det var ett lag hade andra planer. 20:41 meddelar Armenien att dom kommer göra en scavenger hunt där dom skickar en bild på en suvenir är och sen var det bara att hitta den. Det lät harmlöst, men deltagarnas ambitionsnivå ökade ju längre det pågick och det tog inte lång tid förens folk sprang runt över hela hotellet (och i staden) för att hitta Armeniska suvenirer. Jag och Ayaan fick till och med gömma en. Den sista platsen var vid ett biljardställe typ 5 minuter bort från hotellet. Jag hittade platsen på google maps och kutade hela vägen dit. Tyvärr var det några som redan hade gått halvvägs dit när dom fick meddelandet. Kanske fem minuter efter mig kom Ayaan och en Amerikan flåsandes in.

Det var dock inte en slump att Armenien gick till det biljard stället. Det var några deltagare som hade anordnat en biljardturnering där. Gick inte så bra för oss dock. Efter biljarden gick vi och åt burek (mycket godare än den här i Sverige). Sen för att avrunda kvällen körde jag två rundor Mafia och somnade vid en respektabel tid, klockan 2.

Idag var det dags för slutceremoni och första dagen av vår hemresa. Klockan 9:00 skulle den börja och vi blev tillsagda sedan innan att vara där 8:45. Anordnarna hade gjort det intressanta valet att placera Alexander (ökänd för att försova sig, se dag 1 på IOAI 2025 bloggen) och Teo som inte hade någon mobil på sig i samma rum. De försov sig med andra ord… Men kom i tid för att slutceremonin inte hade börjat, så det var lugnt.

Under slutceremonin hade de några intressanta talare (bland annat Sloveniens utrikesminister typ?), vi fick höra en inspelning av IAIO 2026 official anthem igen och vi fick en inspirationsföreläsning. Redan den här dagen hade många i svenska landslaget blivit sjuka vilket skulle komma att bli ett halvkul tillägg till vår redan jobbiga hemresa. Då var det då alltså dags för medaljutdelningen! Jag och Joshua hade redan mappat våra deltagares ungefärliga poäng till poängtavlan de gav dagen innan så vi hade någorlunda bra koll på vilka medaljer vi skulle plocka.

Det blev alltså 3 brons och 1 silver från Sverige! Alexander, Simon och Ayaan plockade brons och Teo plockade silver. Ännu ett imponerande resultat för det här landslaget, både för vår del men också internationellt.

Tyvärr blev det inget guld men poängmässigt hade vi ett väldigt konsekvent resultat över våra deltagare vilket ledde till att vi som land hade nästhögst medelpoäng i tävlingen.

Efter slutceremonin gick vi runt i staden lite, Ljubljanas stadskärna är mycket fin och ren. Vår resa hem var likt vår resa dit ganska komplicerad… I mitt försvar, som den som bokade resan, var det här tyvärr det bästa alternativet för en resa till Slovenien från Sverige som inte var en vecka lång (då går alltså det inte att ta returflyg till Slovenien lika lätt). Resan hem var alltså att åka tåg till Villach, byta till ett annat tåg som tar oss till Wien, checka in på hotell över natten och ta morgonflyget till Köpenhamn. För att där byta till en buss som går till Göteborg och därifrån tar stockholmarna ett tåg till Stockholm. Många etapper, men utöver att jag åkte på en feber och andra i landslaget kände sig sjuka gick denna resa utan större problem.

Det var allt för den här tävlingen. Nästa år anordnas IAIO av Vietnam, så vi får se hur det går.