Reseblogg IOAI 2025

1:a augusti 2025

Dagen började för min del ganska lungt, jag hade planerat in 4 och en halv timme för att föra deltagarna till Arlanda samt komma igenom security. Jag var lite orolig för att vi skulle bli extra checkade i security eftersom vi är folk i ålder 12-19 som ska åka till Beijing med affärsvisum…

Efter en kopp kaffe följer tragedi: elfel mellan Katrineholm och Södertälje. Ni som inte är stamkunder hos SJ kanske inte har koll på detta fel, men det är ALDRIG lättfixat av erfarenhet. Teo fixade i en heroisk insats en taxi för han själv och Ihor betalt av SJ för att åka 2h30 mellan Katrineholm och Arlanda. Maxims tåg var ett av de längre fram när elfelet skedde. Alltså fortsatte det att åka men väldigt långsamt.

Till slut hinner alla deltagare fram till Arlanda klockan 13:55, när flyget går 16:15. Eller nja, nästan alla deltagare… Alexander har försovit sig och kommer att missa flyget, men Annies pappa som var på flygplatsen kunde ta hans pass och visum och leverera det till honom senare på kvällen. Alexander betalade för ett flyg själv och kom fram före oss. Security på Arlanda gick bra och vi blev endast snabbt frågade i pass/visum-kontrollen, med andra ord hann vi gott och väl till vårt flyg. Ayaan och Martin fixade själv resa till Kina.

2:a augusti

Med strul, törne och tistel kom vi till slut fram i Beijing och kom igenom immigration utan större svårigheter. I riktig olympiadanda blev vi mötta av ett gäng volontärer som tog en bild på oss och förde oss till en IOAI buss som tog oss till Beijing National Day School, där tävlingen hålls. Väl där mötte vi våra guider Joe och Zelda, registrerade oss och fick merch (en crazy mängd sådan). Efter en fire middag i skolans matsal drog vi med oss våra stackars guider och spelade volleyboll med hela laget. Där skiljdes sedan laget och mina vägar eftersom jag behövde åka till hotellet där alla team leaders och observers bor. Deltagarna bor i skolans boende.

Just nu verkar det som att tävlingen har steppat upp rejält från ifjol, i budget, deltagande länder och tävlingsformat. Vi väntar på att Joshua och Fredrik ska komma från IOI i Bolivia för att delta som Team Leader och Observer på eventet.

Vädret är också helt sjukt hittils. Luftfuktigheten har generellt sett legat runt 80-95%, vilket är ungefär Amazonas regnskogs average under regnmånader. Detta gör >30 grader celsius nästan helt outhärdligt utan AC.

Vi började den andra dagen med en rejäl frukost innan vi gav oss iväg till ett kinesiskt museum fyllt med robotik, en (möjligen fejkad?) kvantdator och en enorm väggbild av Xi Jinping.

Efter museet blev vi tagna till en utställning om kinesisk kultur och Pekingopera. Där fick vi prova traditionella kinesiska kläder. Simon skojade om att vi borde köpa stråhattar, som risbönderna i Kina använder, och bära dem under tävlingarna. Vår fantastiska guide Joe tog skämtet på allvar – han beställde åtta stråhattar som levererades till skolan på bara en timme.

Nästa stopp var Tsinghua University, där vi fick lyssna på tre seminarier om AI och pågående forskning.

Den första presentationen handlade om hur de använder AI i undervisningen. Upplägget kändes en smula dystopiskt när de berättade att “students don’t have to feel alone anymore due to our Cosmos AI”. Vi kunde inte låta bli att känna lite med de kinesiska studenterna.

Den andra föreläsningen var betydligt mer inspirerande. Den visade hur man med helt vanlig teknik kan samla in fysiologisk data för hälsodiagnostik – till exempel att analysera en persons puls via en vanlig kamera genom att mäta mikroskopiska färgförändringar i ansiktet. Tekniken väckte både etiska frågor och stor nyfikenhet kring hur den kan användas i framtiden.

Den sista presentationen var samtidigt fascinerande och oroande. Den handlade om planerna på att integrera AI i rättssystemet. AI:n skulle kunna hjälpa advokater med dokumenthantering, avlasta domstolar och till och med simulera rättegångar. De berättade att de utvecklar en “Legal LLM” som kan besvara juridiska frågor och ersätta delar av advokaters arbete.

Efter universitetet återvände vi till skolan – och där väntade våra nyinköpta hattar. Vi hade dem på oss resten av resan, och som en oväntad bonus fick vi till och med två artiklar skrivna om oss tack vare dem. Både av lokal media, men också av lokala beundrare på xiahongshu.

Haidan Utbildningsdepartement artikel

Xiahongshu-inlägg

Klädkoden på dagens förmiddag var black tie casual, men då ingen i svenska laget (förutom Arvid) tagit med sig sin kostym hade vi på oss IOAI-tröjan under öppningsceremonin. Detta var en av de mest underhållande aktiviteterna på hela resan. Här fick vi se en fantastisk reklamvideo för distriktet vi bodde i. I have a friend in Haidian, is that you?, och därefter fick vi se den en gång till. Vi fick lyssna till en konferencier som avslutade varje mening med så mycket energi att hela publiken applåderade. Vi fick även lyssna på några kinesiska gästtal. Som hjälp hade vi en autöversättare, fast med ett problem, den ändrade sin översättning hela tiden så att det var omöjligt att hänga med. Vi fick även gå upp med Sveriges flagga på scenen under flaggparaden. Som grädde på moset fick vi även ställa oss upp och sjunga Kinas nationalsång medans en video med Xi Jinping, militärer och såklart den kinesiska flaggan visades. Man kan gott säga att vi blev peppade för lagtävlingen!

Lagtävlingen bestod av ett problem, få en simulerad robot att flytta leksaker i ett lagerhus utan att stöta i några koner. Båda lagen började direkt tänka, programmera och samarbeta. Så efter fem intensiva timmar hade båda lagen kommit på exakt samma idé: en bfs för att hitta en väg utan att stöta i koner. Aka ingen ai.

Senare på kvällen hade vi en övningstävling. Meningen var att testa plattformen. Väldigt många av de tävlande hade problem, mig inkluderat. Först fungerade inte internet av oklar anledning. Men efter tre olika grabbar från techsupport försökt hjälpa funkade det. Sedan hade jag, med många andra, problem med att inte kunna connecta till noderna. Så jag hann endast med att lämna in baseline under övningstiden.

På kvällen gick några och la sig tidigt. Jag spelade kortspel med några personer från Nederländerna, Serbien och Turkiet. Där fick jag lära mig att i Nederländerna finns en variant av skitgubbe som heter Swedish Bullying. Passande, om ni frågar mig.

Deltagarperspektiv - Martin

Efter många problem med tävlingsplattformen Bohrium under practice sessionen dagen innan blev tävlingen uppskjuten med en timme. Denna timme ägnades istället åt att kontrollera så att inga tekniska problem kvarstod. För en del av deltagarna innebar detta en timme av att ständigt räcka upp det gröna “tech support” kortet, medan jag och vissa andra passade på att vila vid arbetsbordet. Tävlingen började alltså klockan elva.

Till lunch fick vi en “lunch box” levererad till arbetsbordet, vilket inte alls var lika gott jämfört med den buffé som serverades i grundskolans matsal. Den innehöll en torr hamburgare utan tillbehör, några kalla pommes frites, ett friterat kycklingben samt några körsbärstomater och vindruvor.

När klockan närmade sig fem på eftermiddagen, som var den planerade sluttiden för tävlingsdagen, kom en ny överraskning – tävlingen blev nämligen förlängd av en okänd anledning, först med 30 minuter, och några minuter senare med ytterligare 30 minuter. Förlängningen uppskattades dock inte av alla, inklusive mig själv. Teo skickade till och med in ett klagomål om förlängningen, men det gjorde ingen större skillnad. Med en timme förskjutning och ytterligare en timme förlängning slutade tävlingen klockan sex.

Vid slutet av tävlingen fick vi även reda på de tio lagen som hade lyckats kvalificera sig till finalen i Team Challenge. Tyvärr blev båda svenska lagen utslagna, trots våra fina BFS-algoritmer för robotens pathfinding. Efter tävlingen följde en vanlig kväll med buffé i skolans matsal, ett bad, samt lite pingis och fotboll.

Team Leader-perspektiv - Arvid

Jag har en föraning om att IOAI 2025 har gjort gradientnedstigning på alla möjliga funktionella olympiader och har hittat ett lokalt minimum för Team Leaders sömn. Jag börjar alltså dagen med att vakna enligt schema kl 05:30 efter att deltagarna har haft en practice session kvällen innan. För att sedan skynda mig ner till lobbyn och ta en buss som skeppar team leaders till skolan för översättning. Väl på skolan får vi faktiskt frukost innan vi vid kl 07:00 måste gå in i översättningsbyggnaden. Byggnaden vaktas av två poliser och när du väl har gått in, får du inte gå ut förrens alla deltagare är på plats i tävlingslokalen (striktheten av detta testades dag 5 av Fredrik som kom till översättningslokalen för att hjälpa mig men kunde inte sen lämna när jag var klar). Efter man lämnar av sig all elektronik blir man ledd till sin dator där man sedan översätter utmaningarna. Innan dess skriver man däremot på en Non-Disclosure Agreement för att man inte ska på något sätt försöka kommunicera utmaningarna med någon utomstående innan tävlingen är över. Översättningen i sig har tyvärr också striktare regler än till exempel IOI eftersom man inte får göra kreativa omskrivningar av storyn. Efter att man har signerat på alla papper att ens deltagare kan förstå det som står sätts man i karantän innan tävlingen har börjat.

Som jag förstår det gick deras scoreboard sönder under tävlingen så de skickade ut ett Tencent Docs med alla standings nästan helt osorterade. Tack och lov var iallafall halva svenska laget snabba med att skicka in på uppgifter, till exempel Estland hade knappt submittat något tills typ sista timmen av tävlingen (stackars Hendrik). Många TL kände också att det var jobbigt att inte veta om de hade tekniska problem eller inte. Till slut skickade alla svenskar in och fick väldigt bra resultat (enligt mina standarder) första dagen.

Under tiden tävlingen var igång fanns det en åtta timmar lång halvobligatorisk seminar för alla team leaders. Vissa delar var väldigt intressanta men allt som var på mandarin blev långsamt direktöversatt i hörlurar (upp till 11s delay) och jag hade samtidigt huvudvärk så det blev inte så mycket lyssning från min sida.

På kvällen kom Joshua och Fredrik till Kina. General Assembly blev också ganska utdragen på grund av de tekniska problemen som uppstod under tävlingen. Anordnarna hade organiserat en “bring-a-bottle” fest för alla länder att dela med sig av sin lokala kultur. Denna ledde till att jag och Joshua kom till sängs runt klockan 02:50, vilket ledde till att jag fick under 3 timmar sömn inför översättningen dagen efter.

Dagen började, som vanligt, med en banger-frukost: ris, dumplings, en kinesisk pannkaka och Arctic Zero (Fanta fast kinesisk). Efter det var det tävlingens andra dag, med helt nya problem som inte var knutna till At-Home-tasks:en. Det första problemet gick ut på att hitta motsvarande kon i en array av WC-ikoner. Eftersom både träningsdatan och testdatan var alldeles för liten lyckades ingen i svenska laget få poäng på uppgiften, även om Alexander lyckades överfitta på publicdatan. Det andra problemet var ett supervised learning-problem där man skulle avgöra om en bild föreställde en antik tavla eller en fejk. Man hade dock bara fyra exempel att gå på, men massor med data. Teo och Martin fick till bra lösningar på den. Det tredje problemet var där svenska landslaget glänste. Det var en object detection-task där man egentligen skulle bygga en modell som hittade de viktigaste pixlarna i bilden, maskade allt annat och sedan lät en pretränad CLIP-modell gissa vilket djur som fanns på bilden. Simon och Ihor skickade dock bara 16 olika masker till CLIP-modellen och tog svaret som gav ett djur. Teo gjorde något intressant, men jag har glömt vad det var.

Sedan var det dags för Haidian Park Party. Vi åt lunch (också en banger, men ungefär samma som frukost) och tog sedan bussen till en park i närheten. Där fick vi se elever från Beijing National Day School uppträda på scen — de dansade, sjöng eller körde martial arts. Medan någon sjöng en Taylor Swift-låt började jag (alltså Ayaan), Simon, Maxim och Annie dansa kodsportdansen. På grund av detta kom någon fram för att i princip kidnappa oss så att vi skulle köra KODSPORT-dansen på scen, medan en (banger) DJ spelade något han hade förinspelat. Det höll på i drygt en halvtimme och vi bytte dans någon gång mitt i när Joshua och andra IOAI-contestants kom upp på scen. Efter det besökte vi ett museum med AI-konst. Arvid och Fredrik tog en taxi hem. Vi andra gick runt tills vi hittade en buss.

Idag blev det en rätt snabb frukost för vi skulle vara vid bussarna redan kl 7:30 för att åka till THE GREAT WALL OF CHINAA!!! Det visade sig sen att vi hade varit för punktliga då ett lag hade kommit försent och vi behövde vänta i bussen ett bra tag.

Väl på bussen fick vi en massa fakta om den kinesiska muren även om det var lite svårt att höra vad guiden sa då han hade en rätt rejäl brytning. När vi väl anlände tog vi en kabinlift upp till muren. Vi hittade några riktigt fina kylskåpsmagneter med Mao när vi gick på muren. Det blev rätt rejält med jobb sen när vi gick upp den sista biten då den hade en rätt rejäl lutning. Om jag inte minns fel så estimerade vi att det var ca 35 grader lutning. På vägen tillbaka blev det att gruppen splittrades lite. Jag, Joshua, Teo och Annie gick före med rätt raskt tempo åtminstone enligt vår guide Joe.

När vi hade anlänt där vi kunde ta kabinliften ner igen så frågade jag Joe om vi kunde gå ner istället för vi hade fått en rätt bra marginal på grund av det raska tempot. Han gick med på det och vi splittrades då med dem andra i framkanten då de redan hade gett sig av.

På vägen ner så fick jag också se en chinese unc som hade kavlat upp tröjan så man såg magen (detta var på min lista av grejer jag ville se i Kina). (Bild 1) fin bild på mig och Joe på muren. Vi behövde dock vända om på grund av att någon från ioai tyckte att det var olämpligt för oss att gå ner.

När vi hade åkt tillbaka spelade många i laget volleyboll var inte där själv men hade hört att det inte blev så mycket spelande av utan mest bara diskussion om reglerna. Vi spelade också basket och körde psykologen.

Efter gårdagen tänkte jag och Ayaan att vi skulle sova länge. Det gick inte så bra när jag vaknade halv 8.

Efter frukost var det dags för en företags- och universitetsmässa. Vid varje stånd kunde man få en unik stämpel. Efter 20 stämplar fick man en björn, såklart ska vi alla en BDNS björn.

Det var till stor del generiska kinesiska AI-bolag på mässan. Men några var ändå häftiga. Exempelvis hade ett av företagen tagit fram Corona vaccin med hjälp av maskininlärning. Under mässan fick vi mängder med merch.

När vi kände oss klara med mässan gick jag, Annie, Arvid och Ayaan och spelade kortspel, såklart bluff. Ayaan vann :(.

Vi tog buss till Closing Ceremony. Den var i en stor utställningshall med massor av förnäma gäster. De satt längst fram till vänster, precis bredvid oss.

Det började med något ointressanta tacktal på kinesiska som tydligt inte engagerade publiken (1). Spänningen började öka när de kom fram till utmärkelserna. Först lagtävlingen - Polen vann över Ryssland med minsta möjliga marginal. Därefter GAITE som inte hade särskilt många deltagare. Sen var det äntligen dags för de individuella utmärkelserna.

De presenterade prismottagarna i grupper (2). Personerna var inom gruppen sorterade efter deras respektive lands kinesiska namn, vilket är lite ovant, men det gjorde att svenska alltid hamnade i den sista gruppen.

Först Honorable Mentions (HMs). Man får en HM i tävlingen ifall man någon av dagarna prestera på medaljnivå (alltså topp 50% den dagen). Det enda svenska HM:et gick till Simon; med svenska flaggan i topp och applåder från publiken gick han upp på scen och tog emot utmärkelsen.

Därefter offentliggjordes bronsmedaljerna. På sista sidan fanns hela 4 svenskar: Ihor, Alexander, Martin och Ayaan. Ihor och Martin hade tränat sedan finalen och det var kul att se att det gav resultat.

Näst i ordningen var silvermedaljörerna. Jag kände till att det hade gått bra för mig och troligen låg jag över mina andra lagkamrater. Därför satt vi i svenska laget nu och hoppades på att mitt namn inte skulle dyka upp redan vid silvren. Hjärtat slår allt snabbare när man ser de andra personerna som blir uppkallade. Mitt namn stod fanns inte med i någon av silvergrupperna och Arvid funderar skämtsamt på om jag blivit diskad.

Då var det dags för guldmedaljerna. Jag borde vara här, men fram tills det står på skärmen vågar man inte tro det. Stämningen på det svenska bordet är nu på topp. Jag har tagit guld!!! Svenska delegationen lyfter av jubel och glädje. När jag får ta emot medaljen känns det nästan overkligt.

Innan vi åkte tillbaka till BDNS var det dags för gruppfoto, det kan aldrig bli för många bilder. Efter kö & regn kom bussarna äntligen tillbaka till skolan, det blev en sen middag. Sen hade vi icke-schemalagd tid som vi spenderade i kafeterian med några andra länder. Vi spelade kort och pratade och allt fler lag kom. När estlänningarna kom var det dags för en rematch i psykologist. Efter många frågor lyckades alla till slut förstå regeln (som jag såklart inte delar här :)). Vi dansade också traditionell estnisk dans och små grodorna.

Nu närmade sig klockan 11 och vi behövde återvända till boendet. Där möte jag några av dem andra svenskarna som spelade kort tillsammans med serbiska laget. Såklart behövde jag vara med :D.

(1) bortsätt från Bohrium-memen

(2) istället för individuellt som görs på vissa tävlingar. Tacksam för det

Hemresa! För första gången fick vi faktiskt lite sovmorgon då bussen till flygplatsen inte lämnade förrän på eftermiddagen. Vi sa farväl till våra fantastiska guider (Joe & Zelda). Sedan begav vi oss till flygplatsen.

Allt gick väldigt smidigt till att börja med, vi var i god tid till flygplatsen. Det var lite småstrul med mitt (Alexander) boarding pass, men det löste sig utan några svårigheter. Vi hade några timmar på flygplatsen, men det var okej för flygplatsen var ganska cool att utforska.

9 timmars flyg senare landar vi i Doha. Jag hade fått instruktioner av China Southern att gå till Qatar och be dem printa ut mitt nästa boarding pass. MEN Qatar hade tydligen striktare policies när det kommer till missade flyg. De hade avbokat hela min hemresa när jag missade det första flyget. China Southern MVP. Qatar Airways not so much. Så efter att ha stått i kö i nån timme slutar det med att vi behöver köpa en ny biljett :(

9 timmar 30 min till nästa flyg. Vi flyter runt på flygplatsen ett tag och hittar ett ”quiet room” där några av oss valde att sova. Vi passerade även den kända ”Lamp Bear” på flygplatsen.

8 timmar senare. Damen vid transfers hade sagt att allt skulle lösa sig med mitt (Alexander) check-in bagage även om jag hade en ny biljett. MEN jag hade en dålig känsla. Jag gick före de andra till gate. Ingen personal där. 45 min till gate open. Någon dyker upp och hoppsan mitt bagage var inte på flyget. Jag skickas till en helpdesk. Jag står i kö. 30 min till gate open. Fortfarande bit kvar i kön. Gate open. LIFE SAVER en kvinna längst fram i kön gav mig hennes plats. Vid det här laget har jag fått nog av flygbyråkrati. Om inte helpdesk löser detta snabbt är det kris. Jag kommer fram förklarar problemet ”Den här väskan —> det här flyget”. Hon ställer några konkreta frågor (äntligen någon som gör det) och DONE. YES allting funkade.

Medan jag och Arvid går tillbaka mot gate. Hör vi announcer voice “Can Mr Alexander Tran… please come to…” oh no.

MEN det visar sig vara helt lugnt… bara några sista fix för att koppla mitt boarding pass till mitt baggage. Yippie! Crisis averted.

Flyget till Arlanda gick smidigt de flesta av oss lyckas få lite väldigt behövd sömn. Vi tog flygbuss till T-Centralen där vår IOAI resa officiellt kom till sitt slut.